Mats Welander

Skådespelare

FÖDD: 1958
YRKE:
FÖRSTA LYSETPRODUKTIONEN: Drömmar av guld – 1985
MEDVERKADE SENAST I: Emil i Lönneberga – 2026

Mats började spexa och spela teater redan under gymnasietiden i slutet av 1970-talet. Tillsammans med bland andra Peter Krantz bildade han gruppen De guldgula prinsarna. På den tiden blomstrade teaterlivet i Karlskoga, och Mats medverkade i flera uppsättningar, bland annat Nuclear Cabaret, Lysistrate och Blommornas stad – föreställningar som kom att lägga grunden för det som senare blev Lyset.

När Lyset bildades i slutet av 1980-talet bestämde sig Mats dock för att ta tag i livet. Guldäpplet, som spelades 1987, blev därför den sista föreställningen innan han lade teatern på hyllan. Därefter läste han upp sina betyg, flyttade till Skåne och utbildade sig till civilingenjör vid Tekniska högskolan i Lund.

År 1995 flyttade Mats tillbaka till Karlskoga för att börja arbeta på Vishay Nobel. Trots idoga påtryckningar från Peter Krantz skulle det ändå dröja ytterligare tjugo år innan han återvände till teaterscenen.

Inför Lysets 30-årsjubileum tog han dock sitt förnuft till fånga och tackade ja till Peters förslag att medverka i Fanny och Alexander. Där gjorde han comeback i rollen som den fruktade biskopen Edward Vergerus.

Sedan dess har Mats framför allt spelat mer lättsamma roller med uppdraget att locka publiken till skratt. Bland annat har han gestaltat Owen i Kom igen Charlie, Mr Hardcastle i Oj då! En till?! och Mortimer i Arsenik och gamla spetsar. Under hösten 2024 medverkade han också i En resa i tid och rum, ett samarbete mellan Hembygdsgården och Lyset som spelades för alla elever i årskurs tre.

Vid sidan av teatern har Mats ett stort intresse för orientering, vilket har gjort att han under många somrar har befunnit sig i någon helt annan skog med karta och kompass i handen. I samband med föreställningen Emil i Lönneberga gjorde han dock debut på Björkborn i rollen som Emils pappa Anton.  i Emil i Lönneberga. En roll som passade honom perfekt, och där han dessutom fick användning för sin förmåga att ta sig fram i snårig terräng, då han tvingades rusa fram genom brännässlorna skrikandes efter sin ”EEEEMIIIIL!”