Veronica Hjalmarsson

FÖDD 1978
YRKE: Lågstadielärare
MEDVERKADE FÖRSTA GÅNGEN I: Bottom – 2002
MEDVERKADE SENAST I: The Sound of Music – 2025

Veronica började spela teater redan som barn, men det skulle dröja många år innan hon hittade fram till scenen i Lyset.

Under tidigt 2000-tal kom hon i kontakt med Marcus Carlsson, som nyligen debuterat som ung regissör i Lyset, och var aktiv i vad man skulle kunna se som dåtidens Ung Teater Karlskoga. Gruppen skulle precis ge sig i kast med pjäsen Bottom, och behövde statistroller i form av “brudar” till en fest, vilket hon hoppade på. Efter det medverkade hon i flera av Marcus produktioner, bland annat Eraserhead och Pang, Pang du är död, men när han några år senare slutade med teatern i Lyset, lades även Veronicas intresse på på hyllan, och det skulle gå nästan 10 år innan hon hittade tillbaka.

2014 tog hon dock förnuftet till fånga och sökte sig tillbaka till Lyset, där hon av en ren slump fick en roll i Gruffet i Chiossa. En pjäs som floppade hårt, men som blev ett viktigt avstamp för henne. Efter det har Veronica medverkat i flera av Lysets produktioner och sommarspel, och spelat allt ifrån arg gubbe, i Loranga, Masarin och Dartanjang, till gullig hund i Peter Pan.

2019 debuterade hon också som regissör i farsen Oj då!.. En till?!, vilket var en pjäs hon drömt om att få göra enda sedan hon var liten, och som gick hela vägen in i publikens hjärta. För modet att regissera en egenvald pjäs tilldelades hon året därpå Lysmasken 2020, vilket är ett bevis på att man ska våga göra det man brinner för.

Några år senare regisserade hon också musikalen The Sound of Music tillsammans med Simon Tarakkamäki, i vilken både hon och resten av ensemblen bevisade att viljan att ge allt, tillsammans med modet att våga tro på sig själv, är receptet på succé.

Vid sidan scenen är Veronica också aktiv i styrelsen, där hon sitter med som kassör och medlemsavsvarig. Hon har också varit med och dramatiserat Alice i Underlandet, samt skrivit några texter till revyn.
I vår ser vi henne i pjäsen Baba Yaga, i vilken hon spelar en mara med lite väl många tvångstankar för sitt eget bästa.