“Världen är en scen och alla män och kvinnor är aktörer, som har sina entréer och sortier”.

Orden är filosofen Jaques ur pjäsen “Som ni vill ha det” av William Shakespeare som spelades här på kungsteatern i höstas.

Shakespeare skrev om livet och det är det teater handlar om, människans liv och livsvillkor, så att vi kan se människan i hennes “tragiska förnedring, i hennes komiska stollighet och i hennes grandiosa kamp”.

Och det är skådespelaren som är människoskildring. Skådespelaren är den viktigaste teaterarbetaren. Skådespelaren  är faktiskt den ende, utan vilken det inte kan bli någon teater.

Genom att iaktta människan och livet skapar skådespelaren  sin roll. Och hon måste förstå den och försvara den, även om hon inte älskar den. Det kräver inlevelseförmåga och empati.

Sedan måste skådespelaren från publiken att lyssna till rollen, för att publiken ska kunna beröras av den. Det kräver en vilja att kommunicera, närvaro, utåtriktad koncentration, energi, och sinnlighet. 

En skugga blott, som går och går, är livet, en stackars skådespelare, som larmar och gör sig till, en timmes tid, på scenen och sedan ej hörs av. Det är en saga berättad av en dåre, låter stort, betyder intet.

Det är Macbeths ord. Shakespeare drar ännu en gång paralleller mellan livet och teaterkonsten.

Men när den “stackars skådespelaren som står och larmar och gör sig till” har försvunnit ut i kulisserna, så minns vi ändå rollen om den berörde oss. Och gjorde den det, så kanske den fick oss att reflektera över vad en människa är.

Årets Lysmaskmottagare värnar stort om “rollen” och skådespelarkonsten och har berört oss i flera minnesvärda och kritikerrosade roller i Lyset. Hon har arbetat hårt för att utvecklas som skådespelare och ibland varit ifrån oss för att lära nyss och sedan kommit tillbaka och delat med sig av sina erfarenheter. Det har inspirerat andra att också söka kunskap utanför Lyset, men också att inom Lyset arbeta för att utvecklas på scenen. 

Med stort tack går 2002 års Lysmask till Sylwia Rakowska.