Eva Dälleruds  regidebut med Tro, hopp och Kärlek var en start för henne både som manusförfattare och regissör. Här samlade hon nu ett gäng unga tjejer runt en idé att göra ett drama runt ett tjejband. Efter improvisationer i gruppen skrev sedan Eva manus och pjäsen uppfördes på scenen i aulan på Skranta Huset. Den övriga verksamheten på Skrantahuset inspirerade Eva och gruppen till pjäsen.  Vid den här tiden fanns det många band som spelade i musikrummen på Skranta Huset. De flesta banden bestod av killar men det fanns även något band som bara bestod av tjejer. På Skranta Huset drev också personalen ”Skranta Rox” som var ett drogfritt unngdomsdisco med både teaterinslag och en rockbandstävling. Varannan fredag var det ett disco som under början av 1990 – talet drog hundratals ungdommar från Karlskogas alla högstadieskolor. Verksamheten blev något för den tiden så ovanligt som en ”drogfri succé”.