”Att leva med faran är att acceptera faran. När verkligheten hinner ikapp dig och du

måste ta ställning kan det vara för sent.”

Det var Tutica Sen som kom in på teaterverkstan i slutet av 1988. Hon sa till Peter Krantz att ” ni bara måste hänga med på en fantastisk grej…”. Tutica hade träffat Peter i samband med något skolteaterprojekt och nu hade hon flyttat till Stockholm. Hon var aktiv i den nystartade organisationen Next Stop Sovjet. Gorbatjovs politik och Perestrojkan hade lett till öppningar gentemot väst och vi skulle väl inte vara sämre på Teatern  i Karlskoga än att vi hängde på. Det blev en rekognoseringsresa vintern 1989 där kontakter togs. Peter Krantz hem till Karlskoga med både erbjudanden om en ny vänort, Murmansk och två teaterutbyten med grupper i Moskva och Tallinn.

Murmansk blev inte Karlskogas vänort utan, långt senare,  den lilla gränsstaden Ivangorood vid Narva floden där vi 2003 skulle komma att spela Ronja Rövar dotter.

Peter och Janne Rindar bestämde sig för att göra en ny version av The Nuclear cabarét som väl passade in i sammanhanget.

Efter repetitioner på Skrantahuset var det så dags för en två veckors lång turné med både rockbandet Who´s Berry och tre skådespelare till Sovjetunionen i september 1989. Det var i sanning en stor upplevelse, vi spelade vår musikaliska antikärnvapen cabaret, både i Leningrad och Tallinn, i september 1989. Många kontakter togs och mycket  ”ringar på vattnet” blev det både vad gäller utbyte och framtida kontakter. Två teatergrupper gästade året efter både Karlskoga och Örebro, TEMBR från Moskva och School of Jokers från Tallinn.

I november 1989 förändrades så världen när Berlin muren föll och ytterligare något år senare blev det bröllop i Leningrad. Vilket för övrigt också sedan ledde till 4 nya Karlskogabor – Modern kom först och sedan de tre systrarna

Next stop Sovjet och teaterturnén blev ett fantastiskt kulturutbute och att turné sällskapet från Skranta Huset och Teaterföreningen Lyset fick vara en del av denna historiska tid då världen förändrades visste vi inte då.