Det var på vägen mellan Narva och Tallinn i september 2003 som Peter Krantz spelade upp soundtracket till Mannen från La Mancha för Heinrich Vogelmann som i föreställningen i Karlsdal senare kom att spela vapendragaren Sancho Pancha. ”Att tro på en vanvettig dröm och att gå där den djärve gör halt” sjunger Don Quijote i musikalen grundad på Cervantes berättelse om Don Quiotte. Av många räknad som världslitteraturens mest betydande verk. Peter hade varit i Narva för en utvärdering av projektet och transporterade nu hem rekvisita och kostym från föreställningen Ronja Rövardotter. Det stora omöjliga teaterprojektet som blev möjligt. Så varför inte återvända till Karlsdals hyttruin för ett nytt samarbete med Byalaget med en stor berättelse om mannen som slåss med väderkvarnar, Don Quijotte. Att Sancho Pancha skulle ta gestalt i Heinrich Vogelmanns kropp visste regissören inte just då mellan Narva och Tallinn. Men utanför bilfönstret just då, på fälten bredvid landsvägen, såg han honom  ridandes på den gamla hästen Rosinante. Det var Olle Söderberg som Don Quijotte. Olle hade nån vecka innan premiären på Ronja år 2000 fallit så illa att han bröt benet på spelplatsen. Hans sorti den gången var med ambulans till karlskoga lasarett. Men nu skulle han göra en storstilad återkomst. En musikal kräver ju sina ”sångfåglar” till skådespelare och Josefine Edenvik hade redan som barn börjat med sång på kulturskolan. Teater började hon med i samband med musik estetiska linjen på gymnasieskolan. Josefine gjorde nu rollen som Dulcinea, den unga prostituerade kvinna som blir Don Quijottes hjärtas dam.

Gunnar Hjort var kapellmästare och musikalisk ledare. Pjäsen spelades i två omgångar och den andra spelperioden var under den sista veckan i augusti. Knotten var borta, vädret bättre, publiken lite frusna men torrare.