” Det är inte alldeles enkelt att förhålla sig till Luvdvig Hollbergs pjäs Jeppe på Berget. För trots att vissa partier bjuder på lysande komik är grunden djupt obehaglig. Holberg låter överheten roa sig på en hunsad och försupen bondes bekostnad för att visa hur farligt det är att ge vanligt folk makt och inflytande och hur kul det egentligen är. Detta dilemma har Per Skjöldebrand löst genom att tillföra en ramhandling som inte finns hos Holberg. Skjöldebrand ser också till att Peter Krantz håller sig på mattan och därmed som Jeppe gör en av sina absolut bästa prestationer som skådis.

Därför kan man bara hoppas att publiken hittar till Björkborns herrgård där Jeppe på Berget spelas fram till 13 augusti”

 ”Krantz tar väl tillvara alla komiska förvecklingar och lyckas också spela full på ett realistiskt sätt och det är styvt gjort. Men han lyfter också fram Jeppes sårbarhet och blir gripande när Nille dammar på honom efter pausen när Jeppe berättar att han varit i paradiset”

 ”Olle Söderberg är annars den som matchar Krantz bäst och Söderberg och Jocke Nilsson får också flippra loss ordentligt som två läkare, Jocke Nilsson med återkommande små utrop medan Olle Söderberg kastar ut ett av benen på bästa John Cleese manér, båda fjolligt bugande och bockande. Men pjäsen är mångt och mycket en one man show där övriga i ensemblen har att kratta manegen för Jeppes framfart”

Benny Abrahamsson KT

I och med Jeppe på Berget så skapades nu en ny spelplats i Karlskoga,  Björkborns herrgård. Per Skjöldebrand, amatörteater konsulenten i Örebro län, var nu tillbaka som regissör. Han hade bearbetat pjäsen och hade ideér om nya infallsvinklar. Och självklart var platsen framför Alfred Nobels hem i Karlskoga perfekt som fond för historien om Jeppe. Premiären var ”blöt” och regntung i mitten av juli och efter halva spelperioden hade bara 400 personer hittat till Björkborn, det var en besvikelse. Men solen kommer ju alltid till slut och publiken kom och några extra föreställningar blev det också. Ambitionen att hitta en fin spelplats för sommarspel i centrala Karlskoga var också viktig, likaså samarbetet med personalen och den övriga verksamheten på Alfred Nobels Björkborn