”Det handlar om förhoppningar, om längtan efter berömmelse och ära, om drömmar att lyckas, att bli något speciellt, att satsa på sig själv och den egna karriären. Det är historien om ett sökande efter någonting att luta sig mot när ens väg känns kantig och svår. Därför är detta inte bara historien om två ungdomars längtan, utan historien om allas vår längtan”

Peter Krantz och Thomas Augustsson hade under några år talat om att göra en musikteater.

De hade ett utkast och en idé om en handling. Allans drömmar var att bli rockstjärna och Marlenes var att bli fotomodell till varje pris. Det skulle handla om deras vardag, deras drömmar, relationen till deras föräldrar, om förhoppningar, om längtan efter berömmelse och ära. Det skulle också vara en historia om ett sökande efter något att luta sig mot när ens väg känns kantig och svår. Thomas var drivande i gruppen H20 och Peter hade under flera år varit en av ledarna i ”Life is a Cabaret” verksamheten som hade sin bas på Karlbergsskolan där Rolf Birgersson var ”eldsjälen”. Thomas var också en av ledarna och genom cabarén hade de kontakter med musik och teater och dans intresserade ungdomar. . 

Under hösten 1982 började Peter arbeta som handledare på ungdomsbyrån och tillsammans med arbetslösa ungdomar arbetade han på dagtid med att improvisera kring och sedan skriva manuset till Drömmar om Guld. Man höll till på Skranta Fritidsgård där också Karlskoga kommuns teaterverkstad låg. Teaterverkstan och föreståndaren Janne Rindar stöttade amatörteatern och det blev ett gemensamt projekt. Premiären var i december 1983 på Folkets hus. Under mer än ett års tid hade ca 70 ungdomar och vuxna varit med att arbeta fram föreställningen Pjäsen spelades för fulla hus vid fyra tillfällen och Thomas Augustssons nyskrivna musik tillsammans med det egna manuset om Drömmar om Guld blev en stor succé. Detta var början på amatörteaterverksamheten på Skrantahuset.