”Efter att ha sett […] Den goda människan … är jag inte främmande för tanken att Gud är värmlänning.” Så skrev Aftonbladets recensent Bernt-Olov Andersson om sitt teaterbesök i Granbergsdal sommaren 1994. 

Kulturhusets och Lysets fjärde sommarspelspelssatsning förvandlade Granbergsdals hytta med omnejd till en fattig kinesisk liten stad på 1920-talet. Dit anländer en dag tre gudar som söker världen runt efter åtminstone en verkligt god människa. De får husrum över natten hos Shen-Te, en fattig ung prostituerad kvinna. Som tack skänker gudarna Shen-Te en summa pengar och bestämmer sig för att pröva hennes godhet. För pengarna får Shen-Te chansen att påbörja ett nytt liv och köper en tobaksbutik. Det dröjer inte länge förrän tobaksbutiken invaderas av människor som på olika sätt utnyttjar hennes godhet. För att överleva spelar Shen-Te en dubbelroll som sin kallsinnigt hårdföre manlige kusin Shui-Ta. Brechts mästerstycke kan mycket kort sägas ställa frågan; om det går att vara en god människa i en värld som är fylld med ondska och girighet. 

Granbergsdals byalag fanns självfallet på plats och serverade kinesiska vårrullar till publiken i pausen.

I vårt land behöver den tur som vill väl. Bara om hon finner starka beskyddare kan hon visa till vilken nytta hon är. De goda kan inte hjälpa sig själva och gudarna är maktlösa.

Tanks och kanoner borde gudarna ha. Och slagskepp och minor och bombflyg förstås.

Att krossa de onda men skona de bra. Då gick det nog bättre för dem och för oss